Amie – en volontär som möjliggör träffpunkten

Anne-Marie Fredriksén, även kallad Amie, har varit med på Träffpunkt Adolfsberg nästan ända sen de öppnade i början på 2006. Hon brukar bland annat vara med att servera fredagsfikan och se att det är ordning och reda på pengarna och bland kvittona.

Amie sitter längst in i lokalen. Solen skiner på henne där hon sitter vid det runda bordet och räknar kassan och kontrollerar att allt stämmer innan dagens aktiviteter. Amie, är en ordningsam och ekonomiskt sinnad dam vars egenskaper kommer väl till pass i sitt engagemang på träffpunkten.

– Jag hamnade här lite på ett bananskal. En kvinna som jobbade här skulle börja på en kurs på Sundsgården och då blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa till i hennes ställe. Jag tänkte att det är klart att jag ställer upp – jag är pensionär och tid till det har jag. Detta var i slutet av sommaren eller tidigt hösten 2006. Sen dess har jag varit här.

Dialekten skvallrar att hon ursprungligen inte är från Skåne. Det visar sig att hon är uppvuxen i Småland men har bott större delen av sitt vuxna liv i Stockholmstrakten. Yrkeslivet har varit varierande – hon har till exempel arbetat på sjukhus.

– Då arbetade jag som biträde – eller ”pottkusk” som man också sa. På den tiden fick man göra allt. Du fick en sal som du skulle städa och därefter skulle du ta hand om patienterna i samma sal. Och man fick absolut inte säga du till sköterskorna.

Under en annan period var det kontorsjobb som gällde. Men efter ett tag tröttnade Amie på jobbet och bytte bana tillsammans med en tidigare kollega.

– Vi köpte en tobaksaffär tillsammans. Det visade sig dock att det inte gav några pengar så vi sålde affären. Då arrenderade vi en korvkiosk istället. Även där var vi blåögda. Vi borde ha haft en bättre överenskommelse med ägaren. Det slutade med att vi inte orkade längre.

Yrkeslivet fortsatte därefter på Pressbyrån. 1998 var det sen dags för nya steg i livet.

– En kusin till mig bodde i Helsingborg och vi brukade åka att hälsa på henne. Jag tyckte att det var så trevligt här och vi tyckte att skulle vi göra något så skulle vi göra det nu. Både jag och min man Freddy var 65 år när vi flyttade till Helsingborg.

Amie är en kvinna som har lätt för att skratta men även nära till tårar. När vi pratar om hennes idag framlidne man Freddy så stiger tårarna upp i ögonen.

– Vi hängde ihop länge – vi träffades 1957 och han gick bort 2012. Freddy arbetade först som fotograf innan han utbildade sig till byggnadsingenjör. Det var svårt att försörja sig som fotograf. Jag har skänkt några av hans fotografier hit till träffpunkten för att jag tycker att andra ska kunna få se dem också.

Vårt samtal närmar sig sitt slut och damerna som ska ut på en gemensam promenad innan fikan droppar in. Strax efter att de fyra damerna har gett sig iväg på sin promenad börjar Amie och Karin förbereda inför fredagsfikan.

– På fredagarna brukar det komma ett 15-tal personer till fikan. Karin brukar baka en kaka som hon bjuder på. Jag tror att det är många med mig som känner en glädje över att komma hit för en stund gemenskap, avslutar Amie.