”Du blir inte en annan person för att du blir demenssjuk, du får bara ett perspektiv till”

Idag lever drygt 2 100 helsingborgare med en demensdiagnos, och en stor majoritet bor kvar hemma. Demenssjukdom berör inte bara de som är sjuka, utan också deras anhöriga och andra som står dem nära. Personer med demenssjukdom ska ha rätt till en god, jämställd och jämlik vård och omsorg. De ska kunna leva ett tryggt och aktivt liv och ha inflytande över sin vardag. Men vad innebär egentligen en god demensvård, och hur arbetar vi inom vård- och omsorgsförvaltningen?

En av de största riskfaktorerna för att utveckla demenssjukdom är hög ålder. Det finns idag ingen medicinsk bot för demenssjukdom, istället är omvårdnad och förhållningssätt den viktigaste behandlingen.

Fram till år 2035 beräknas antalet personer med demenssjukdom öka avsevärt. Det innebär en utmaning för vård- och omsorgsförvaltningen vad gäller att kunna ge den vård personer med demenssjukdom är i behov av och har rätt till. Det gäller inte bara personer med demenssjukdom som bor på våra vårdboenden. Forskning visar att tre fjärdedelar av personer med demenssjukdom bor kvar i ordinärt boende och många av dem har, eller kommer att behöva, stöd från kommunen, exempelvis via hemvård. Därför är det viktigt att säkerställa att personalen har kunskap för att hantera situationer som kan uppstå. Det ställer också krav på staden att ha ett varierat utbud av stöd för att underlätta självständigheten för personer med demenssjukdom och deras anhöriga.

Helsingborgs stad har idag 145 demensplatser fördelat på 9 av 15 vårdboenden. Vård- och omsorgsnämnden beslutade 2019 att antalet demensplatser i Helsingborgs stad ska utökas. Målet är att öka antalet till 40 procent fram till 2022. Valltorps vårdboende blev först ut med att omvandla två flyglar till demensplatser, sammantaget 16 platser.

Valltorps vårdboende blev först ut med att omvandla två flyglar till demensplatser.

”Det måste finnas utrymme för reflektion”

Kerstin Skornicka Persson jobbar som strategisk demenssjuksköterska på vård- och omsorgsförvaltningen. Tillsammans med Karin Nilsson, Silviasyster och demenskonsult hos biståndshandläggarna, arbetar de med att utveckla och skapa en god demensvård. Till sin hjälp har de den strategiska demensplanen som tagits fram för att se till att alla helsingborgare med demenssjukdom och deras anhöriga ska få likvärdig vård, omsorg och stöd.

För att skapa en god demensvård fokuserar förvaltningen på att anpassa miljöerna och att utbilda personalen för att säkerställa att de har den kompetens som krävs. Detta görs bland annat genom olika utbildningar där både teori och tid för reflektion ingår.

– Personalen är fantastiskt duktig, men de måste få tid till handledning och reflektion för det tar mycket energi att arbeta med personer som har demenssjukdom. Vi kan anpassa miljön, men det viktigaste är bemötandet och förhållningssätt från personalen som hela tiden måste ligga steget före. Det måste finnas utrymme för reflektion om vi ska kunna ge en god demensvård, säger Kerstin.

Kerstin Skornicka Persson och Karin Nilsson arbetar med att utveckla och skapa en god demensvård.

Målet är att personer med demenssjukdom ska kunna vara så självständiga som möjligt. Det görs genom att anpassa miljöerna och öka personalens kompetens för att inte använda begränsningsåtgärder.

– Alla våra demensvåningar ligger på första plan, och har en trädgård som är lätt att ta sig in och ut från. Inomhus använder vi oss av färger och kontraster för att ”gömma undan” utrymmen som inte ska vara tillgängliga för hyresgästerna, som till exempel förråd och personalrum, och göra de utrymmen som är tillgängliga lätta att hitta, säger Karin.

– Vi jobbar med att minska risken att gå fel, och att hyresgästerna alltid ska hitta ut. Därför har vi inga långa, krångliga korridorer eller trappor. Vi har också hotellås på lägenhetsdörrarna, vilket gör att hyresgästerna bara kommer in i sin egen lägenhet. Dörrarna är alltid öppna inifrån, vilket innebär att du aldrig kan bli inlåst. Miljön har stor betydelse, det ska vara enkelt, var du än går ska det leda till de allmänna ytorna, säger Kerstin.

”Vi måste ändra oss efter personen, inte tvärtom”

Kerstin och Karin lyfter fram ett antal olika aspekter som är viktiga för att ge en god demensvård. En av dessa är tid.

– Det är viktigt att personalen känner att de har tiden, att de har utrymme att göra en analys av situationen som uppstår och hitta andra lösningar. Vi kan ställa om, men personen som är sjuk har inte samma förmåga, så det är vi som måste ändra oss efter den personen, inte tvärtom, säger Karin.

En annan aspekt är teamarbetet där alla olika professioner har en viktig roll.

– Det är viktigt att vi jobbar kollektivt, att alla gör likadant och har samma förhållningssätt. Teamarbetet har stor betydelse, det är där vi diskuterar och tar fram åtgärder, för att sedan följa upp och utvärdera resultatet. I teamet räknar vi även in anhöriga, för vi behöver ha dem med oss. Här har kontaktpersonen en jätteviktig funktion som bro mellan alla – mellan den sjuka och personalen och mellan den sjuka och den anhöriga. Oron för att ens älskade inte har det bra gör att personalen blir otroligt viktig för den anhöriga. Får anhöriga fortlöpande information så släpper mycket av oron. De sitter inne på väldigt mycket kunskap om personen som är sjuk, och vi måste lära oss att vi inte alltid vet bäst. Vi har inte kunskapen om individen, hur personen var innan och vad som har förändrats, säger Kerstin.

I takt med att antalet äldre personer ökar, och att fler bor kvar hemma, blir det allt viktigare att staden kan ge en god demensvård även i kundens eget hem.

– Vi måste arbeta för att skapa trygghet i hemmet, för de flesta vill bo hemma så länge det är möjligt, med trygghet för både den enskilde och dess anhöriga. Det gör vi genom skräddarsydda lösningar utifrån individens behov där vi kombinerar hemvård, dygnsavlösning och dagverksamhet, säger Karin.

”Den stora skillnaden är att vi nu ser den enskilde”

Några av skillnaderna mellan en vanlig vårdboendeavdelning och en demensavdelning är tempot, antalet hyresgäster och tillgången på personal.

– På våra demensavdelningar lever man livet i ett lugnare tempo. Det innebär inte att man inte gör något, men man gör det i sin egen fart. Man kan inte ha för mycket planerat, för det är så mycket som kan kullkasta det, till exempel om personen inte har sovit. Det gäller för personalen att anpassa sig och ställa om snabbt. Vi ställer inte in aktiviteter för att vi inte vill genomföra dem, vi gör det av omsorg för den som är sjuk, säger Karin.

De gemensamma utrymmena blir viktigare på en demensavdelning eftersom hyresgästerna inte lämnar vårdboendet i samma utsträckning. Bild från ett av de gemensamma rummen på Romares stiftelse.

På en demensflygel bor det 8-12 hyresgäster och avdelningen är i regel högre bemannad än en vanlig vårdboendeavdelning. Kompetensen är också högre hos personalen.

– Vi jobbar också med gemensamhet på ett annat sätt, eftersom personer med demenssjukdom inte har samma möjligheter att lämna vårdboendet. Därför blir de gemensamma utrymmena viktigare på en demensavdelning. Vi vill att hyresgästerna ska känna att de går till det gemensamma, istället för att gå från sitt rum, säger Kerstin.

– Den stora skillnaden är att vi nu lyfter fram den enskildes behov. Förr placerades den sjuke mer i ett fack och fick anpassa sig. Nu är det ett personcentrerat förhållningssätt som gäller där man tar större hänsyn till vars och ens förmåga och behov, säger Karin.

Här kan du läsa den strategiska demensplanen 2021-2035

Läs mer om hur vi förvaltningsgemensamt och med akademin arbetar för ett mer demensvänligt Helsingborg