Från krigets Tyskland till ett aktivt pensionärsliv i Helsingborg

Som barn tog Klaus Schneider skydd från flygbomberna under andra världskriget. I dag, mer än 80 år senare, lever han ett aktivt liv i Helsingborg. Han promenerar och cyklar i staden, sjunger i kör, kallbadar och fortsätter att brinna för stadens träd och gröna miljöer.

Klaus växte upp i den tyska staden Siegen, knappt tio mil öster om Köln. Han var bara ett och ett halvt år när hans pappa stupade i kriget. Därför växte han upp med bara sin mamma.

– Det var väldigt svåra tider, både under och efter kriget, berättar Klaus.

Upplevelserna från barndomen och kriget satte djupa spår och blev också en drivkraft för hans stora engagemang för fredsfrågor senare i livet.

– Därför är jag så tacksam över att det blev så bra för mig som det har blivit.

Som 19-åring flyttade Klaus hemifrån för första gången. Först till Düsseldorf och senare till Västberlin. Redan då hade hans intresse gröna miljön vuxit sig starkt. Han började därför utbilda sig till landskapsingenjör.

– Jag har alltid haft en speciell känsla för våra stadsträd och kämpat för att det ska finnas mycket träd i våra stadsmiljöer.

Kom till Sverige på 60-talet

Men livet tog snart en ny riktning. Via kontakter i Sverige flyttade Klaus hit under 1960-talet och började arbeta samtidigt som han studerade vidare. I Trollhättan träffade han sin blivande hustru under ett ungdomsläger inom kyrkan.

– Min fru var väldigt bra på tyska och fick därför ta hand om de tyska grupperna. Det blev min stora lycka att hon inte tackade nej, säger Klaus och ler.

Paret gifte sig 1967 och bosatte sig först i Eslöv, där Klaus arbetade inom parkförvaltningen samtidigt som han pendlade till vuxenskolan i Malmö för att läsa upp vissa ämnen. Därefter började han på skogs- och lantbrukshögskolan vid Alnarp.

Över 30 år i stadens tjänst

År 1971 tog Klaus examen som landskapsingenjör. Året därpå började han arbeta i Helsingborg. Det blev starten på ett långt yrkesliv i staden.

I 33 år arbetade Klaus med Helsingborgs parker och grönområden, fram till pensionen 2005. Under de sista 20 åren var han ansvarig för skötsel och underhåll av stadens grönytor, inklusive Sofiero.

Men intresset för växter och gröna miljöer tog inte slut när han gick i pension. När Klaus och hans fru flyttade till lägenheten på Slottshöjden engagerade han sig direkt i bostadsrättsföreningens utemiljö.

– Där planterade vi ett 20-tal träd. Jag tror att det är jätteviktigt för människor att ha nära till grönområden och parker, även om de bor i en stad.

Ett aktivt och rörligt liv som pensionär

Under tio år, mellan 2015 och 2025, satt Klaus även i stadens kommunala pensionärsråd. Det var då han först kom i kontakt med vård- och omsorgsförvaltningen.

I dag lever Klaus ett aktivt liv som pensionär. Han promenerar och cyklar mycket i staden, badar på Kallis på tisdagar och fredagar och har sjungit i Mariakyrkans kör i 35 år. Så när Klaus beviljades trygghetslarm hösten 2025 var han som klippt och skuren för ett mobilt trygghetslarm med GPS-klocka. Dessa fungerar även utanför hemmet och har blivit en extra trygghet och säkerhet, både för honom själv och hans familj.

I höst fyller Klaus 86 år. Han använder gärna digitala tjänster via internet, bank-id och olika appar i mobilen. Det har öppnat helt nya möjligheter att hålla kontakt med dottern och barnbarnen, som bor 200 mil bort i Menton på Franska rivieran.

– Det är helt fantastiskt egentligen. Jag kan prata med familjen via WhatsApp och låna med mig böcker direkt till min iPad som jag sen kan läsa nere i Frankrike.

Öresundsparken – ett av Klaus smultronställen

Men väl hemma i lägenheten på Slottshöjden igen har Klaus en särskild favoritplats – nämligen Öresundsparken invid Hälsobacken. Där finns dels en bänk där han och hans hustru ofta satt och pratade. Där finns också ett kejsarträd som betyder mycket för honom.

Klaus berättar att kejsarträdet kommer från östra Asien och är ett av de mest exotiska träd som går att odla i Sverige.

– Träd betyder väldigt mycket för mig. Det har de alltid gjort.

Kejsarträdet i Öresundsparken är nummer 70 på stadens trädslinga. Det fångar upp luftföroreningar med sina stora blad och anpassar sig väl till både värme och torka och passar därför bra i stadsmiljö.