Hon inspirerar nästa generations sjuksköterskor: ”Det handlar om att visa medmänsklighet”

Efter 30 år i yrket och en arbetsvardag kantad av både ljusa och mörka stunder på Pålsjö Parks korttidsenhet fortsätter sjuksköterskan Åsa Roslund att ta hand om människor varje dag. Erfarenheterna är många och som mentor för hon vidare sina kunskaper till fler sjuksköterskor.

Åsa Roslund var sexton år gammal när hon började vårdutbildningen på gymnasiet med ett mål i siktet ­– att bli sjuksköterska. Efter två år kunde hon titulera sig undersköterska och fortsatte sedan vidare till sjuksköterskeutbildningen i Helsingborg.

Med sjuksköterskeexamen i handen två år senare fick hon sitt första jobb, på infektionsavdelningen på Helsingborgs lasarett. Det höga tempot, oförutsägbarheten och de ständiga kasten mellan liv och död avskräckte inte Åsa. 30 år senare är det samma drivkraft som får henne att fortsätta ta hand om andra.

– Jag gillar variation i arbetet och att hela tiden utmana mig själv, men framförallt gillar jag att jobba med människor.

Sedan 1997 arbetar hon i kommunen och har varit med och startat upp flera verksamheter, allt från Dunkerska korttidsenheten till Kungshults korttidsenhet och rehab. När hon 2012 var med och startade upp Pålsjö Parks korttidsenhet beslöt hon sig för att stanna här.

Vardagen på korttidsenheten

På enheten är hon läkemedels- och schemaansvarig och förutom att lägga om sår, fördela dosetter, plocka ihop saker inför utskrivningar och skriva rapporter har hon daglig kontakt med läkare, sjukhus, vårdcentraler, hemvården, hemtagningsteamet och vårdboenden.

En del av de kunder som kommer till Pålsjö Parks korttidsenhet har varit på sjukhuset och behöver extra återhämtning innan de kan återvända till sin bostad, andra väntar på en vårdboendeplats. Alla behöver de vård dygnet runt – ett jobb som Åsa och hennes kollegor tar sig an varje dag. Varje morgon träffas ett team med sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeut, fysioterapeut för att läsa om nattens insatser, skriva ut nya uppdrag och gå igenom dagen.

– Vi har alla olika ansvarsområden och det gäller att kunna vara självständig. Samtidigt är vi väldigt bra på att ta tillvara på varandras kompetenser, säger Åsa och blickar ut över arbetsrummet.

Det är dags för en patientrunda och hon går ut ur kontoret. Många av de människor hon möter i korridorerna har antingen drabbats av stroke eller alzheimer och minnet är inte längre som det en gång var. Några har nyss kommit till Pålsjö park, andra har varit där en längre tid.

Palliativ vård i livets slutskede

För Åsa gäller det att förbereda patienterna för den dagen det är dags att flytta. Men för några blir Pålsjö Park den sista anhalten i livet.

– Kontrasten mellan att hjälpa någon att bli frisk och att finnas där för någon den sista stunden i livet är stor. Man måste vara professionell. Några är så svårt sjuka att de aldrig återhämtar sig och kroppen lägger av. Då handlar det om att göra det så bra som möjligt för patienten utifrån deras önskemål, berättar hon.

Hon stannar upp i korridoren och tänker tillbaka på alla de livsöden hon fått ta del av. Otaliga gånger har hon hållit en hand, torkat en tår och haft tuffa och känslosamma samtal med patienter och anhöriga. Åsa och hennes kollegor är måna om att ge ett bra avslut på ett människoliv.

– Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Arbetsvardagen kan innebära mycket stress och vara påfrestande men du kan jobba med hur tuffa saker som helst så länge du har ett bra team.

Hon vill hjälpa andra sjuksköterskor

Efter ett helt liv som sjuksköterska tar hon med sig både de ljusa och mörka stunderna. Som mentor till nyanställda sjuksköterskor i kommunen delar hon med sig av sina egna erfarenheter och hon utbildar även sjuksköterskestudenter. Till Pålsjö Park kommer nämligen ett antal praktikanter från, bland annat, Lunds universitet.

– Jag brukar säga till mina elever att ha tålamod. Det tar tid att jobba in allt det praktiska, rutiner och livserfarenhet, det får man inte direkt efter utbildningen. När man vårdar en annan människa kommer man rätt långt med att tänka på hur man själv skulle vilja ha det. Det handlar om att visa medmänsklighet och förståelse.