Irene vill råda bot på den ofrivilliga ensamheten

Seniorshake, Nobelmiddagar och bingo – i 15 år har träffpunktssamordnaren Irene Johannesson anordnat aktiviteter för äldre med målet att ingen ska behöva sitta ensam hemma.

Irene Johannesson har arbetat på vård- och omsorgsförvaltningen sedan tidigt 90-tal.
Irene Johannesson har arbetat på vård- och omsorgsförvaltningen sedan tidigt 90-tal.

Det stökas och skramlas i köket på Träffpunkt Rosenknoppen och det doftar mat i lokalen. Volontären Ulla har precis tagit ut köttet ur ugnen och potatisarna ska snart i kastrullen. Medan maten tillagas passar träffpunktens samordnare Irene Johannesson på att rätta till dukningen en sista gång. Dagen för den årliga Nobelmiddagen på träffpunkten är kommen och mycket ska hinna göras innan gästerna anländer.

– Det ska se fint och festligt ut när våra gäster kommer. Det är viktigt, säger Irene.

Många år på vård- och omsorgsförvaltningen

Hon började arbeta som träffpunktssamordnare för 15 år sedan. Innan dess var hon undersköterska på vårdboenden och i hemvården i många år. Trots att hon bytte yrke slutade hon aldrig att ta hand om människor. Numera ser hon det som sin uppgift att råda bot på den ofrivilliga ensamheten bland de äldre i samhället och delar sin arbetstid mellan de två träffpunkterna Rosenknoppen och Sköldenborg.

– Alla människor behöver ha någon som bryr sig om en. När man kommer innanför denna dörr är det viktigt att man blir sedd och det börjar alltid med en hälsning.

På Träffpunkten Rosenknoppen får Irene hjälp av de två volontärerna Ulla Andersson (till höger på bild) och Agneta Andersson. ”De är mina guldkanter”, säger Irene.
På Träffpunkten Rosenknoppen får Irene hjälp av de två volontärerna Ulla Andersson (till höger på bild) och Agneta Andersson. ”De är mina guldkanter”, säger Irene.

Genom åren har hon inte bara knutit vänskapsband för livet utan även samlat på sig en hel del minnen. Med glädje berättar hon om en av höjdpunkterna för snart tre år sedan. Då skapade besökare på vård- och omsorgsförvaltningens träffpunkter tidningsrubriker med en gemensam dans-flashmob på Kullagatan. Irene var en av initiativtagarna.

– Det rådde en fullständig eufori och sådan glädje efter flashmoben. Det är en av de saker jag känner mig lite extra stolt över i mitt arbete. Träffpunkterna ska finnas till för alla, oavsett ålder eller fysisk förmåga ska alla kunna vara med.

Som träffpunktssamordnare är en av hennes uppgifter att ta fram hälsofrämjande aktiviteter för besökarna. Tillsammans med några kollegor satt hon och spånade på hur de kunde göra den traditionella pensionärsgympan lite roligare. Numera lockar seniorshaken många nya besökare, både äldre och yngre, som vill vara med och dansa.

I sex år har Ulla volontärarbetat på Träffpunkt Rosenknoppen. Tillsammans med Irene hjälps de åt att göra vardagen lite roligare för många.
I sex år har Ulla volontärarbetat på Träffpunkt Rosenknoppen. Tillsammans med Irene hjälps de åt att göra vardagen lite roligare för många.

Här blandas glädje med sorg

Irene går in i köket för att hålla Ulla sällskap som står och torkar lite disk. Småpratet och skratten avlöser varandra. Oavsett om det är en festlig middag eller gympa, finns det en viktig ingrediens som genomsyrar allt de gör på träffpunkten – glädje. Att alltid se saker positivt kan verka klyschigt och svårt för många men för Irene är det en självklarhet. Men vardagen på en träffpunkt är inte alltid fylld av dans och skratt, oftast blandas glädje med sorg.

– När en besökare gått bort brukar vi samlas och tända ett ljus. Det är viktigt att vi pratar med varandra och att alla får dela med sig av sina känslor och tankar. Inte förrän då kan vi gå vidare i livet, säger Irene.

Irene brinner för sitt jobb. ”Du får så mycket god energi från dom du träffar. Man lär sig alltid något nytt i mötena med människor”, säger hon.
Irene brinner för sitt jobb. ”Du får så mycket god energi från dom du träffar. Man lär sig alltid något nytt i mötena med människor”, säger hon.

Hon vill nå ut till fler

Räkcoktail, marinerad helstekt fläskfilé med trattkantarellsås, potatis, rårörda lingon, hembakad kladdkaka med vispad grädde och färska bär. Orden smälter i munnen på Irene när hon berättar om kvällens meny. 25 gäster ska snart slå sig ner vid långbordet. Om hon fick önska skulle bordet bli längre till nästa års Nobelmiddag.

Att få fler besökare med utländsk bakgrund att komma till träffpunkten är ett av målen. Även om satsningen har gjorts förr, utan resultat, ger hon inte upp. Istället ska träffpunkten nu börja samverka med föreningar, organisationer och myndigheter för att nå ut till fler.

– Den fantastiska mångfald som finns här på Planteringen ska även återspeglas inne på träffpunkten. Jag tror det är jätteviktigt att vi skapar goda möten, oavsett kulturell bakgrund, eftersom alla bor här tillsammans. Nu provar vi satsningen igen och så ser vi. Det är en utmaning, men att hela tiden utvecklas och lära sig, både i yrket och i livet, tycker jag är väldigt roligt, berättar hon.