”Jag känner mig trygg om nätterna”

Doris Möller är 92 år och bor i en bostadsrätt i Mörarp. Här bodde tidigare också
hennes man som hon har varit gift med i 68 år.
– Min man fick demens och jag ville ta hand om honom hemma, men till slut gick det inte längre. För ett tag sedan flyttade han till Boklidens vårdboende här i Mörarp. Jag hälsar på honom ett par gånger i veckan. Jag har ju min rollator så jag tar en liten promenad dit, säger Doris.

Doris får hjälp med städningen en gång varannan vecka, annars sköter hon sig själv. Hon handlar och lagar sin egen mat. Runt hennes handled syns ett trygghetslarm och på en hylla i sovrummet står en liten vit kamera som tittar till henne när hon sover.

– Både jag och mina barn känner oss trygga med kameran. Barnen tycker att det är skönt att veta
att någon tittar till mig på natten, säger hon. Doris har kommit överens med hemvårdspersonalen att larmoperatören ska titta till henne två gånger varje natt, klockan två och klockan fem. Om hon inte syns i kameran gör de en ny tillsyn efter en stund och syns hon inte då heller åker hemvården hem till henne.

Märker inte av kameran

– Jag är så van vid kameran och brukar inte tänka på att den finns. Den ger ju inte ifrån sig något ljud eller ljus. Jag ser den bara som en trygghet, berättar Doris.

Innan hon fick trygghetskameran hade Doris vanlig tillsyn på natten där personal från hemvården kom och tittade till henne och hennes man varje natt.

– Jag märkte aldrig av att hemvården var hemma hos oss heller, min man stötte på dem någon gång när han var uppe på natten, berättar hon. Även om hon inte märkte av att någon var inne i hennes hem på natten tycker hon att det är smidigare med kameran. Jag tycker den är toppen! Jag kan varmt rekommendera andra att ha en kamera istället, avslutar hon bestämt.