”När det tar emot får man inte ge upp utan fortsätta leva”

Med en nyfödd son i famnen fick Anna Darin beskedet av läkarna att hon var förlamad. 20 år senare är hon fast besluten att inte låta något hindra henne från att leva ett självständigt liv. Med hjälp från hemvården och hemservice lyckas hon med det.

Det är ljust och fint i Anna Darins nystädade lägenhet på Söder. Stora blomsterbuketter pryder hallbordet och en vacker vit drömfångare hänger på väggen ovanför. Hon gillar inredning och skapar ofta egna dekorationer som smyckar hemmet. I fem år har hon bott i Helsingborg men stora delar av familjen har hon kvar i Stockholm, där hon är född och uppvuxen.

Det var också i Stockholm som Annas liv förändrades helt, den dagen år 1999. När hon var gravid i åttonde månaden drabbades hon plötsligt av en blödning i ryggmärgen. Hon åkte in akut till sjukhuset och vad som skulle kunna vara den lyckligaste dagen i hennes liv förvandlades snabbt till en mardröm. Samtidigt som Annas son föddes för tidigt fick hon beskedet från läkarna att hon drabbats av en förlamning från midjan och ner.

– Jag blev förlamad och födde barn samtidigt. Sonen låg på prematuravdelningen medan jag kämpade med det tuffa beskedet. Vad skulle hända med mig? Det var jobbigt att ta hand om allt samtidigt och jag stötte bort honom. Sonens födelse blev allt annat än vad jag föreställt mig, säger hon.

Bland glädje och sorg

Den fullständiga lyckan över att äntligen få ta hem sitt nyfödda barn och påbörja det nya livet togs ifrån henne. Istället var de åtskilda den första tiden medan sonen vårdades på neonatalavdelningen och mamman på en annan avdelning. Det var inte förrän han flyttade in till hennes rum som Anna kunde ta honom till sig och glädjen över den nya lilla familjemedlemmen började växa enormt. Efter några månader på sjukhuset flyttade de sedan till ett rehabiliteringscenter där hon i ett halvår fick lära sig att duscha och klä på sig medan huset i Vaxholm tillgänglighetsanpassades för ett liv i rullstol.

– Ibland låg sonen i vagnen bredvid medan jag tränade men för det mesta var hans pappa eller min familj där och tog hand om honom. De stöttade mig genom allt. Det var en fruktansvärd period i mitt liv men jag är en envis person som aldrig ger upp.

Ett nytt liv

Tidigare hade hon arbetat som servitris i 15 år, något som hon snabbt insåg skulle vara omöjligt att fortsätta med. Fast besluten att stanna kvar inom restaurangbranschen var hon tvungen att ta sig an nya arbetsuppgifter som hon klarade av. Istället fann hon en plats i köket och blev duktig på att göra tårtor och smörgåstårtor. Utanför köket fann hon ständigt lösningar för att få vardagen att fungera.

Det är just den envisheten som gör att hon lever idag. För 15 år sedan drabbades hon nämligen av en allvarlig blodförgiftning som nästan kostade henne livet och motgångarna slutade inte där. För åtta år sedan fick hon ytterligare ett tungt besked som slog henne mot marken – förlamningen hade flyttat sig högre upp i kroppen.

– I början kan man inte acceptera det och man tänker att man vill dö. Men även om det tar emot får man inte ge upp utan fortsätta leva.

Stöd i vardagen

Nyligen firade hon sin 50-årsdag och den lilla sonen är idag 20 år gammal och har flyttat hemifrån. Restaurangyrket har hon numera lämnat bakom sig och som förtidspensionär fyller hon sina dagar med det hon tycker är roligt, träning, filmer och pyssel. Även om de ljusa stunderna är fler än de mörka är varje dag fortfarande en kamp. Det mesta av vardagen klarar hon på egen hand men stödet från hemvården och hemservice underlättar. En dag i veckan får hon hjälp med städning och bäddning.

– Det betyder jättemycket att de kan hjälpa mig med det. Jag städar en del på egen hand men jag kommer inte runt överallt med rullstolen.

Vad framtiden bär med sig vet hon inte. Skulle ytterligare motgångar komma hennes väg är hon förberedd. Inget kan överraska henne. Trots allt hon varit med om är hon positiv och humorn är ständigt närvarande.

– Jag vill bara kunna leva mitt liv som jag vill. Sen är det klart att några miljoner kronor på bankkontot hade hjälpt till, skrattar hon.