Stödassistenten Annika: ”Alla älskar Dunkerlaget”


Annika Ljunggrens jobb som stödassistent på Dunkerlaget passar henne verkligen som handen i handsken. Här arbetar hon med dem som hennes hjärta slår lite extra för samtidigt som hon får utlopp för sitt kreativa skapande. Hon är ett känt ansikte på Dunkers kulturhus där den dagliga verksamheten huserar. – Alla älskar Dunkerlaget och vi blir inbjudna till allt som händer i huset, det är fantastiskt, säger hon.

Här, på Dunkerlaget, ger hon deltagarna stöd så att de kan arbeta så självständigt som möjligt. En del kommer hit för att umgås och dricka kaffe, medan andra kommer hit för att pyssla, hjälpa till i köket eller hålla rent utomhus.

– Jag vill att våra deltagare ska känna att de gör något meningsfullt, att de trivs med att vara här och att de utvecklas. Jag vill också vara en trygghet för deltagarna – någon som de alltid kan prata med, oavsett om det handlar om deras arbete eller privatliv, säger hon.

Annika har en bakgrund inom hemtjänsten i Billesholm/Ekeby och har även arbetat på lågtröskelboendet Fenix. Efter sin utbildning till stödassistent är hon nu inne på sitt sjätte år på Dunkerlaget.

– När jag såg att de sökte personal till Dunkerlaget tänkte jag direkt att det skulle passa mig bra. Jag har alltid haft ett stort hjärta för människor som behöver lite extra hjälp, berättar hon.

Startade upp pysselgruppen

Deltagarna i Dunkerlaget är indelade i en köksgrupp, en utegrupp och en pysselgrupp. Grupperna har, precis som namnen antyder, olika inriktningar. Sedan ett år tillbaka är hennes ansvarsområde pysselgruppen med fyra till fem deltagare som skapar och pysslar tillsammans. Konstverken säljer de sedan i Ateljé Citys butik på Drottninggatan.

– Jag har alltid skapat och pysslat på min fritid. Min chef fick en tavla med strandfynd som jag har gjort. Därefter dröjde det inte länge förrän jag fick frågan om jag ville göra detta tillsammans med deltagarna, berättar hon.

Annika brinner för att stödja deltagarna i att skapa konst. De samlar in strandfynd så som slipade glasbitar, stenar och snäckor som de sedan gör tavlor och annan konst av.

– När vi är på stranden så passar vi på att plocka skräp också. Det har varit tufft efter stormen då många burkar blåste in på land, säger hon.

Christopher är med i Pysselgruppen. Här skapar han ett konstverk med hjälp av slipade glasbitar, snäckor och stenar som han har hittat på stranden.

Skaparglädje varje fredag

Annika som älskar att skapa har nu också startat skaparglädje – något som alla deltagare brinner för.

– Har vi vår arbetsplats på Dunkers kulturhus så tycker jag att alla deltagare oavsett vilken grupp de tillhör ska jobba med konst! Därför har vi nu något som vi kallar för skaparglädje varje fredag.

Dagen inleds med en gemensam frukost, därefter skapar deltagarna och har roligt tillsammans.

– Vi dansar, sjunger, skapar och målar! Alla tycker att det är jätteroligt. Varje fredag går vi ut på stan och äter. Självklart får deltagarna turas om att välja lunchrestaurang. Chinatown är populärt, liksom Roys fisk och bistron här på Dunkers, berättar Annika.

Efter lunchen står lättare friskvård med dans och lekar på schemat.

– Ibland håller deltagarna själva i uppvärmningen, vilket ger dem massor med energi och självförtroende. Dunkers kulturhus erbjuder många möjligheter och vi lånar danssalen för att lyssna på musik och teatersalen för att sjunga karaoke. I början vågade de inte riktigt gå upp på scenen själv och nu får vi inte vara med när de river av den ena balladen efter den andra, säger Annika och fortsätter:

– Fredagarna och karaoken är det som deltagarna uppskattar mest! De tycker det är mysigt att först äta frukost och sen göra något roligt ihop. Så fort vi har kört karaoke får vi frågan när vi ska göra det igen, berättar hon stolt.

Varje deltagare har en genomförandeplan där det står vad de ska arbeta med och vilka mål som de vill uppfylla. Någon vill ta sig vidare till praktik på ett företag, en annan vill ha som mål att komma i tid eller att sköta kassan själv.

­­­– Vi har regelbunden uppföljning av planen en gång i halvåret. Mitt arbete är absolut bäst när jag kan se hur deltagarna utvecklats, säger hon.

Annika tillsammans med Maria som ingår i köksgruppen och hjälper till med försäljning av bland annat frukostbullar, kakor och kaffe till personalen som arbetar på Dunkers kulturhus. Hon tar även emot beställningar till event och konferenser på Dunkers och håller ordning och reda i personalköket.

Egenskaper för att lyckas

Annika beskriver sig själv som ordningsam, positiv och praktiskt lagd. Dessa egenskaper anser hon är viktiga för att hon ska lyckas i sin roll som stödassistent.

– Det är mycket att hålla reda på så ett bra ordningssinne underlättar. Jag försöker alltid att vara glad och positiv annars tror jag inte att deltagarna trivs så bra. Det är ju vi som styr deras arbetsdag och är inte vi positiva kan jag inte heller förvänta mig att deltagarna är det, säger hon.

Även om Annika arbetar mycket själv har hon ett tätt samarbete med sina två handledarkollegor. Och varje torsdag kommer en stödpedagog som de kan be om hjälp.

– Stödpedagogen hjälper oss bland annat att hitta olika pedagogiska lösningar när det dyker upp utmaningar runt deltagarna. Stödpedagogen är också kontaktvägen för de deltagare som vill komma ut på gruppraktik, berättar Annika.

Uppskattar sitt arbete och sin arbetsplats

Att hennes arbetsplats ryms i Dunkers Kulturhus ser Annika som en stor fördel. Hon känner stor gemenskap med den övriga personalen i huset och vinkar glatt och ler mot folk som går förbi.

– Jag uppskattar verkligen mitt jobb och min arbetsplats, även om jag såklart ställs inför vissa utmaningar ibland. Eftersom vi håller till i offentliga lokaler måste vi hela tiden tänka på att vi hörs och syns. Det ser ju inte så bra ut om några bråkar, eller går iväg och kramas. Vi har nämligen haft lite kärleksrelationer mellan deltagarna, ler hon.

Annika sprudlar av energi och det märks att hon uppskattar och är tacksam över sitt arbete.

– Jag har mycket frihet under ansvar och planerar själv mina dagar. Det får mig att känna mig viktig och då vet jag att min chef litar på att jag gör ett bra jobb, säger hon.