”Sven-Bertil Taube var vittne på mitt bröllop”

Björn Önnerby har levt ett innehållsrikt liv där teater och musik varit en röd tråd. Han har bland annat arbetat som ekonomichef på Helsingborgs stadsteater där han lärde känna Sven-Bertil Taube som rubriken avslöjar. Idag bor Björn på Lundhagens vårdboende och den följeslagande gitarren är sällan långt borta. Björn tar mer än gärna ton till glädje för både grannar och personal på boendet.

Björn är född och uppvuxen i Helsingborg med en far som var försäljningschef på Opel och mor som var hemma och tog hand om Björn och hans två yngre systrar. Efter gymnasieskolan och lumpen läste Björn till gymnasieekonom och blev sedan den ekonomiska banan trogen i många år.
Han började som ekonom på Bröderna Abdon på Ättekulla, en koncern där flera företag ingick, bland annat Finax. När han en dag såg att Helsingborgs stadsteater sökte ekonomichef nappade han direkt och fick jobbet. Det var som att komma hem.

— Det var helt rätt jobb för mig. Jag var ju artist själv med min gitarr och mitt visdiktande så detta var ett ställe som passade mig, säger Björn.

Köpte grannens gitarr för 50 kronor

Inledningen på Björns musikaliska bana har en rolig historia. När Björn var liten bodde det i samma trappuppgång som hans familj en herre som hade för ovana att bli utslängd av sin fru om nätterna. Den utslängde mannen tog ofta gitarren med sig ut i trapphuset för att spela av sina känslor. Allt till grannarnas förtret som fick sin nattsömn störd. En natt tröttnade Björns far på spelandet, gick ut i trappen och köpte gitarren för 50 kronor för att få tyst på spelandet.

Det är just den här gitarren som både inledde Björns musikaliska bana och som varit Björns följeslagare och musikaliska ögonsten i många år.

— Jo, det blev tyst i huset på nätterna efter det. Visserligen skaffade grannen piano istället, men det kunde han ju inte asa ut i trappen, säger Björn skämtsamt.

Gitarren användes först av Björns far som gick på kurs för att läsa sig spela. Det snappade Björn upp och lärde sig själv spela genom att titta i spelböcker. Ända sedan dess har Björn och gitarren varit oskiljaktiga.

— Den har betytt väldigt mycket i både glädje och sorg. Sorg för att man plockar fram gitarren när man är ledsen. Sedan är det ju ett sällskapsinstrument där man delar musikglädjen med andra. Jag har faktiskt ibland undrat om det var jag eller gitarren som man bjöd på fest, för det blev ju en del spelande genom åren på privata tillställningar.

Värvade Sven-Bertil Taube till teatern

När Helsingborgs stadsteater sökte efter en huvudrollsinnehavare till uppsättningen av Molières Hustruskolan kom Sven-Bertil Taubes namn på tal. Teatern beslutade att skicka Björn till England för att försöka värva honom.

— Jag var ganska bra på engelska så de skickade mig. Sedan var jag själv intresserad av att lära känna honom eftersom Evert Taube var min stora favorit som trubadur. Jag kunde nog mer av Taubes visskatt än Sven-Bertil.

Värvningen lyckades och Sven-Bertil Taube och Björn blev vänner på teatern. Så goda vänner att Sven-Bertil ställde upp som bröllopsvittne när Björn gifte sig med sin andra fru Ann-Christin.

Skrivit sina memoarer

Den lyckliga tiden som ekonomichef på teatern varade dessvärre inte för evigt. Efter en genomgång av Björns anställningskontrakt, där han utlovats viss skattefri ersättning, anklagades Björn för förskingring och fick lämna sin tjänst. Det skapade rubriker i dagspressen och Björn tog illa vid sig.

Efter en rättslig process friades Björn helt från misstankar av förskingring, något som inte dagspressen uppmärksammade lika mycket som de mörka rubrikerna. För att på ett sätt rentvå sig själv skrev Björn sina memoarer ”Ett kungarike för en ridå”, anspelandes på Richard den tredjes citat ”Mitt kungarike för en häst”.

— Det var som en terapi för mig att skriva boken. Jag skrev den inte för att vinna. I en sådan här affär finns inga vinnare bara förlorare, men som en upprättelse för mig själv och för den som vill läsa den.

Inne i lägenheten på vårdboendet har Björn på ålderns höst funnit sin trygghet. Längs väggen står gitarren alltid nära till hands och memoarerna förvarar han i en speciell låda. Livet är enkelt och gott.

— När jag väl fick reda på att det fanns denna form av boende tvekade jag inte en sekund över att flytta hit. Detta är verkligen mitt hem där jag trivs, säger Björn förnöjsamt.