Undersköterska – ett jobb att vara stolt över

Det har alltid varit en självklarhet för Annika Pahlén att hon ska jobba med människor. Hon har jobbat inom äldreomsorgen sedan hon var 18 år och har under de 34 åren hunnit samla på sig många goda minnen.

– Jag går fortfarande till jobbet med glädje. Jag är stolt undersköterska, säger Annika.

På sin fritid älskar Annika Pahlén att upptäcka nya platser. Ett av hennes favoritländer att åka till är Kroatien och nyligen var hon iväg på en kryssning i Medelhavet.

– Vi fick uppleva så mycket. Det är intressant att upptäcka nya platser oavsett om det är storstäder eller badorter, säger Annika.

Fick vidareutbildning

Även i sitt yrkesliv har Annika testat olika arbetsplatser, men inom samma yrkesområde.

– Jag gick utbildningen som på den tiden hette social service med inriktning på äldreomsorg. Efter att jag hade jobbat inom hemtjänsten och på vårdboende bestämde kommunen att vi som var anställda skulle utbildas till undersköterskor, berättar Annika.

Det blev en intensiv tid med studier och praktik på en vårdcentral, en arbetsplats hon trivdes på och skulle kunna tänka sig att arbeta på igen. Men när Lundhagens vårdboende skulle öppna i Kattarp för nästan 12 år sedan valde Annika att istället söka sig dit.

– Jag ville jobba med demensvård. Jag hade gjort det i mitten av 90-talet och tyckte att det lät intressant med jobb på Lundhagen.

Det är allt fler som får demens och det kan ibland vara en utmaning att hjälpa de drabbade.

– Du får ha tålamod, men att jobba med demenssjuka ger så mycket glädje också. När du ser att en person mår bra av din omsorg, säger Annika och ler.

Gamla minnen

Något som Annika har sett att många demenssjuka mår bra av är sång och musik. Det hjälper till att väcka gamla minnen till liv.

– Sedan ska man inte heller underskatta vardagsaktiviteter. För dig och mig kan det verka simpelt, men för en demenssjuk kan det vara oerhört utmanande, säger Annika.

Hon berättar att hon bland annat brukar spela Fia med knuff med två av vårdboendets hyresgäster och att en viktig del av jobbet som undersköterska är att se personen bakom sjukdomen.

Under årens gång har Annika samlat på sig många kära minnen från jobbet. En gång när boendet skulle ha gåsamiddag hade Annika och hennes kollegor klätt upp en av hyresgästerna i en fin kostym och slips. När han sedan satt och åt började orkestern spela.

– Då tittade han plötsligt allvarligt på mig och frågade får jag lov. Vi dansade och det lös om ögonen på honom!