”Ett hej bär man med sig i hjärtat”

Det är vår i luften utanför husknuten till Ragnvallagårdens vårdboende. Inne hos Iris 101 år spirar en bit av den nyutslagna våren i en vas på bordet.

När vi knackar på möter en elegant kvinna med stort leende upp i dörren. Hon bär en vit skjorta, pärlörhängen och en kornblå stickad tröja.

– Titta så vackert jag har här, säger Iris och pekar på kvisten med små vita blommor.

Hon dukar fram koppar och fat med tulpaner på till kaffet och lägger ut servetter med stora blommor. Att hon också delar sitt namn med en vacker blomma verkar inte vara en slump när hon inleder sin berättelse om uppväxten.

Livnärde sig på odlingen

– Jag är uppvuxen inte långt härifrån, på Husensjö. Min familj hade en underbar handelsträdgård. Där bodde jag, säger Iris.

Iris tänker tillbaka och beskriver den prunkande trädgården.
– Det var päronträd på ena sidan och äpplen på den andra. Så var det krusbärsbuskar och morötter. Men man fick hjälpa till. Rensa och gallra morötter, säger Iris och ler.

Iris bodde där med sin mor, far och fyra syskon.

– Min mor hade tusen idéer, ibland lite för många. Hon var fantasifull och rolig och fick härja. Min far var en lugn affärsman, berättar Iris.

–  När far gick bort drev mina bröder handelsträdgården vidare som finns kvar på området än idag.

Iris och familjen flyttade då till en villa på Växjögatan.

–  Vi bodde där tillsammans. Min spralliga mor hann göra många olika saker, hon hade konditori och slöjdaffär. Hon var alltid pigg och glad, berättar Iris.

På frågan vem hon är mest lik av sina föräldrar så svarar hon.

– Jag har nog fått det bästa av två världar. Hälften från mor och hälften från far, säger Iris och ler stort.

Butiksbiträde på Kapp-Linders

Iris fick tidigt lära sig det hon kallar ”affärs-sätt”. En kunskap hon hade nytta av under sina 25 år som butiksförsäljare i den populära kappbutiken Kapp-Linders som slog upp portarna på Torekovsgatan i Helsingborg 1954.

– Jag trivdes bra där. Det var en ledande kappbutik i Helsingborg på den tiden. Sortimentet utökades så småningom även med blusar. Vi var fem stycken biträden. Så mycket kunder hade vi så vi behövde vara fem stycken, berättar Iris.

Prisvärda kappor lockade kunder, som även kunde komma långväga ifrån.

– De kom ända till Helsingborg för att handla. På lördagarna öppnade vi klockan nio. Då stod de intill sina bilar utanför och väntade på att vi skulle öppna.

– Det är viktigt när man jobbar i butik att man har affärs-sätt och kan bemöta kunden med vänlighet och lite humor. Och om de inte hittar något säger man, välkommen en annan gång, förklarar Iris och det är tydligt att känslan för service lever kvar.

Familj och barn

Iris träffade sin man som på den tiden arbetade som laboratoriebiträde. Tillsammans fick de tre barn, två döttrar och en son.

– Vi levde bra ihop, bodde i en villa tillsammans som vi själva hade byggt, med en fin liten trädgård, den var helt bedårande, säger Iris.

– På grund av min mans sjukdom var vi senare tvungna att flytta till en lägenhet på Ättekulla.

Iris ber oss att ta fram en inbunden bok under glasbordet som hon stolt visar upp. Den innehåller foton på tavlor som är målade av hennes dotter som inte längre lever.

– Titta här så ska ni få se så många vackra tavlor hon gjort, säger Iris och visar det ena konstverket vackrare än det andra.

– Det får man väl nästan inte säga, men jag är så stolt över mina barn.

– Min dotter hjälpte mig så jag fick en plats här på Ragnvallagården.
Ett boende som detta tror jag inte finns mer än ett i Helsingborg. De är så fina. Jag trivs bra här och är nöjd. Jag får igång de andra på min våning också, med min humor, säger Iris med glimten i ögat.

Barnbarnen, Gudstron och visdomsorden

När Iris är ute och går med rullatorn hälsar hon och pratar gärna en stund med de hon möter.

– Så brukar jag avsluta med att säga, det var trevligt att prata med dig, då mjuknar de lite.

– Och på stan när man hejjar på någon och får ett hej tillbaka, det bär man med sig i hjärtat.

– När jag bodde på Ättekulla så mötte jag en i hissen, hej sa jag, och tog henne i handen. Sedan var jag glad hela dagen.

Iris tycker att det är svårt ibland med Gudstron när det är så mycket som händer i samhället. Men hon tror på att Gud finns.

– När mina barnbarn var små läste jag för dem, att man ska vara snäll mot andra, och det kommer de ihåg.

Iris får frågan om hon har något hon vill skicka med till en yngre generation, något hon tycker är en lärdom i livet.

– Jag tycker att det är viktigt att vi är vänliga mot varandra, att vi är tacksamma för det vi har. Och att vi tillsammans hjälps åt att vara snälla. Det är viktigt.