Gulli tar livet som det kommer

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, men Gulli Nilsson är inte den som låter motgångar hindra henne. Både hon och maken Nils har drabbats av svåra sjukdomar och hösten 2017 blev Gulli dessutom påkörd av en buss, men med hjälp och stöd från personalen på Stattenahemmet kämpar Gulli på och njuter av livet på vårdboendet.

Gulli är van vid att ställa om och anpassa sig utifrån vad livet erbjuder. Som ung drömde hon om att bli barnsköterska, men som boende i småländska Markaryd fanns inte många alternativ.

– För att bli barnsköterska behövde man gå hushållsskola vilket jag gjorde i Markaryd. Sedan ville jag ta en examen men för att få det behövde jag först ha praktik, berättar Gulli.

Hon hade då tur när en barnläkare hörde av sig och undrade om det fanns någon som kunde tänka sig att jobba med att ta hand om hennes barn. Arbetet innebar visserligen en flytt till Helsingborg, men Gulli tvekade inte att tacka ja.

– Jag var där i över ett år, trivdes väldigt bra och fick lära mig allt jag ville veta.

Drabbad av sjukdom

Efter jobbet kunde Gulli till slut ta sin examen och fortsatte jobba som barnsköterska i Helsingborg. När hon och maken Nils skaffade egna barn började Gulli istället ta emot dagbarn i hemmet medan Nils jobbade som byggmästare. Men så en dag när Gulli var i 45-årsåldern började något konstigt att hända.

– När jag var ute och gick kunde jag inte själv bestämma över mina huvudrörelser. Jag gick och nickade mot alla jag passerade, säger Gulli.

Hon tyckte att det var jobbigt och började titta ner i marken när hon mötte folk.

– Jag tänkte att herre gud, det här ser inte klokt ut!

Det visade sig att Gulli hade fått den neurologiska sjukdomen dystoni som ger ofrivilliga, ihållande muskelsammandragningar.

– Jag blev aldrig samma person igen, men jag kämpade på och ville vara som vanligt, säger Gulli som bland annat lärde sig att skriva med vänster hand när sjukdomen hindrade henne från att använda höger.

Flyttade till vårdboende

Livet gick vidare och tack vare sin envishet och vilja att inte ge upp kunde Gulli fortsätta leva ett något så när normalt liv, men så blev Gullis man Nils sjuk.

– Han fick dålig balans, föll och bröt lårbenshalsen på båda benen.

Nils förlorade även all styrka i kroppen och behövde mycket hjälp och olika hjälpmedel. Till en början försökte Gulli hjälpa honom med stöd från hemvården, men det fungerade inte i längden. Istället flyttade Nils in på vårdboendet Stattenahemmet medan Gulli bodde kvar i parets lägenhet.

– Men då hände tokerier med mig, mina skakningar blev värre och jag mådde inte bra, säger Gulli.

Hon ansökte om att även hon skulle få plats på ett vårdboende och blev efter en tid erbjuden en lägenhet på samma boende som Nils.

– Jag haft en otrolig tur som inte bara fick på samma boende utan även på samma våning som Nils så vi kan äta och gå tillsammans.

Bor i olika lägenheter

Från början önskade Gulli att hon och Nils skulle dela lägenhet på boendet, men nu tycker hon att det är bättre att de har två olika.

– Jag kan vila och koppla av på ett annat sätt. Även om Nils kan få hjälp från personalen så vill jag alltid ställa upp och hjälpa honom när vi är tillsammans.

Att vänja sig vid livet på vårdboende var inga problem för Gulli. Hon berättar att hon alltid har haft lätt för att börja prata med andra och efter att hon för ett och ett halvt år sedan blev påkörd av en buss har hon fått mycket hjälp av boendets fysioterapeut.

– Jag är inte så stadig i kroppen så jag får sjukgymnastik för att öva upp balansen. Det känns tryggt att fysioterapeuten kommer till mig och visar hur jag ska göra.

Tack vare sjukgymnastiken och en rullator kan Gulli fortfarande gå korta promenader i den trevliga omgivningen runt Stattenahemmet.

– De säger att jag är envis som sjutton, berättar Gulli och skrattar.