”I min roll får jag möjligheten att ta ansvar och på riktigt förbättra livet för de vi finns till för”

Matilda Sjunnesson, 25, jobbar som sjuksköterska på vårdboendet Dunkerska huset. I juni 2025 bytte hon arbetsgivare från Region Skåne till Helsingborgs stad.

Under sommaren 2025 började Matilda Sjunnesson arbeta på Pålsjö parks korttidsboende. Efter två månader bytte hon arbetsplats till vårdboendet Dunkerska huset. Där arbetar hon som en av boendets två sjuksköterskor och fungerar som en länk mellan de boende, boendets undersköterskor och läkare på vårdcentral.

– Det är så klart stor skillnad på att jobba som akutsjuksköterska på lasarettet jämfört med Dunkerska huset, som är Helsingborgs minsta vårdboende. Akuten är mer fysiskt krävande, medan den rollen jag har idag innebär mer administrativt arbete. Men på Dunkerska huset får jag en möjlighet att göra det jag faktiskt är utbildad för, det vill säga ta ansvar för att omvårdnaden fungerar, förklarar Matilda.

Förebyggande arbete förlänger den goda hälsan

Matildas största prioriterade område är att arbeta förebyggande mot sjukdomar, sår, undernäring och fall. Därför arbetar hon dagligen med att utföra riskbedömningar.

– Hur stora portioner mat äter de boende? Vilka sitter i rullstol? Vem har en kognitiv sjukdom? Har någon en fallhistorik? Detta är frågor jag jobbar med dagligen, berättar Matilda.

Genom att uppmärksamma risker kan förebyggande insatser också sättas in, som till exempel extra protein till maten, en extra måltid per dygn, nya läkemedel, större eller lägre läkemedelsdoser, nya former av trygghetslarm eller andra sorters madrasser. På så vis skapas en godare hälsa och de boende får det så bra som möjligt så länge som möjligt här och nu.

Möjligheten att ta ansvar och förbättra liv

När Matilda får frågan om varför hon sökte sig till kommunen så skrattar hon och svarar ”det är väl nu man ska säga något fint?” och börjar berätta. Som del av Generation Z hade Matilda fördomar om kommunal omvårdnad (”det lät tråkigt”) men som 25-årig gravid småbarnsmamma lockade både bättre lön och stabilare arbetstider (”nu jobbar jag måndag till fredag, 07-16”).

– Men jag har fått tänka om helt. I min roll får jag möjligheten att ta ansvar och på riktigt förbättra livet och tillvaron för de vi finns till för. Jag har till exempel varit med och infört nya rutiner för läkemedels- och sårhantering samt undervisat undersköterskor i ämnen som sjukdomar, skador, vård och medicin.

Föreläsningar för ökad kompetens och delaktighet

Utöver arbetet med riskbedömningar har Matilda hållit i flera föreläsningar för boendets undersköterskor. Föreläsningarna är behovsbaserade för just Dunkerska husets specifika verksamhet och utformas tillsammans med enhetschefen för vårdboendet. Syftet är att öka kompetensen runt ämnen som berör undersköterskornas yrkesvardag.

– Vi har haft föreläsningar om vitala parametrar, avvikelsedokumentering och dokumentering och därefter fortsatt på det spåret med utbildningar om avvikelser vi upplever på just Dunkerska huset. Till exempel trycksår och rätt medicinhantering.

Förutom att höja kunskapsnivån är målet också att personalen ska känna sig mer delaktiga och säkra på att fatta och genomföra egna beslut under sina arbetspass, utan att behöva tillkalla sjuksköterska som visar och berättar vad som måste göras. På så vis ska också den allmänna omvårdnaden på vårdboendet i slutändan bli bättre och bättre.

Hade gärna jobbat hela vägen

Ytterligare en viktig del av jobbet är anhörigsamtal. – Varje vecka har jag kontakt med de boendes anhöriga. Det är många som har frågor om eventuella sjukdomar en boende kan ha och vilken vård som krävs för att ta hand om personen, men också vad den anhöriga kan bidra med själv.

I skrivande stund är det bara någon vecka tills Matilda går på ledighet i väntan på tillökning till familjen. Sonen beräknas ansluta sig till övriga familjen i mitten av mars, men efter sex månader på Dunkerska huset är det just den familjära stämningen hon kommer sakna under föräldraledigheten. – Jag går på ledighet tre veckor innan beräknad födsel, men jag hade kunnat jobba hela vägen, avslutar Matilda.