– Jag trivs bäst när jag får använda hela mig själv

Utbildad dansare. Utbildad informationsdesigner. Två inriktningar som har stora likheter och beröringspunkter. Christine Brorsson drar nytta av sin delade bakgrund i sitt arbete på Helsingborgs stad. Dels som koreograf inom satsningen Dans för seniorer, dels som kommunikatör på vård- och omsorgsförvaltningen.

– Jag började dansa när jag var 10, säger Christine. Men i skolan var dans och svenska lika roliga. Så jag har egentligen aldrig kunnat välja spår. Jag har varit lite avundsjuk på dem som har varit så himla fast beslutna: ”Det är bara det här jag vill göra.” Men jag har aldrig känt så, för jag har inte kunnat välja vad som är roligast och vad jag gillar bäst, säger Christine.

Dubbla utbildningar

Det här med att inte kunna välja har gjort att hon idag har två utbildningar. Efter gymnasiet blev det en kandidatexamen i informationsdesign. Efter examen blev hon frilansare och tog uppdrag inom textproduktion och grafisk formgivning. Men dansen kunde hon inte släppa.

– Så när jag var 24 kände jag att nu måste jag ge dansen en chans, det är nu eller aldrig! Då sökte jag och kom in på Kulturamas danslinje i Stockholm, sen fortsatte jag med tre år på Balettakademins yrkesutbildning, säger Christine.

Koreograf i Kina och Hongkong

Samtidigt fanns en längtan efter att vara obunden och att kunna resa. Så efter Balettakademin bestämde hon sig för att åka utomlands. Och förhoppningsvis kunna dansa samtidigt. Hon jobbade ihop pengar, sade upp sitt boende och drog i väg.

– Jag var i supertoppform efter dansutbildningen. Jag hade sökt upp ett danskompani i Guangzhou i södra Kina och åkte dit och tränade, säger Christine. Det var lite av en chock. Jag kunde inte kinesiska, och på många ställen finns det bara kinesiska tecken – knappt ens bilder – när man ska beställa mat.

På danskompaniet tog hon dagliga träningsklasser. Att inte kunna kinesiska var en utmaning men dansen blev ett fysiskt språk med de andra på kompaniet.

– Det var jättehäftigt att lära känna andra dansare utan att vi kunde säga ett ord till varandra. En härlig erfarenhet, säger Christine.

Efter Guangzhou hamnade hon sedan i Hongkong där hon fick jobb som heltidsanställd dansare och koreograf. Ett av de första uppdragen var att, tillsammans med en kollega, göra koreografin till invigningen av en ny dansstudio.

– Jag var först där och bara tränade med dem, men efter invigningsjobbet ansökte de om ett arbetsvisum för mig. Jag hade ju tänkt att resa runt mer men så blev det inte, säger Christine. Det blev mitt allra första jobb som heltidsanställd dansare och koreograf.

Tillbaka i Sverige

Efter nästan två år i Hongkong återvände Christine till Sverige.

– Det var nästan en större kulturchock att komma hem än att åka dit. Många jobbade ”nine to five”, säger Christine och skrattar. Och jag bara: ”Nja, nu ska vi se här… Jag vet inte riktigt hur jag ska komma in i det här”.

Frilansandet fortsatte. Dansuppdragen och dansträningarna varvades med kommunikationsuppdrag. Efter ett tag började hon tänka på hur det är att jobba som normalsvensson med fasta arbetstider under dagtid. Ett CV av de tidigare uppdragen inom kommunikation och design sattes ihop.

Ett normalt jobb

– Jag sökte ett ”vanligt 9-5-jobb” och hamnade på Riksteatern Skåne. Här fick jag kombinera dans och scenkonst med kommunikation, men i rollen som kommunikationsansvarig. Jag fick ansvar och de trodde på mig, säger Christine. Det var ett jobb som verkligen passade mig och där jag fick utveckla min strategiska sida.

Efter ett par år på Riksteatern Skåne blev Christine föräldraledig med sitt andra barn. Samtidigt kände hon att det var dags för någonting nytt.

– Jag var lite trött på att hela tiden börja om i nya projekt som sedan tog slut, att inte jobba kvar med samma personer, säger Christine. Framför allt ville jag jobba längre tid med samma människor. Så i augusti 2021 sökte jag en tjänst som kommunikatör på vård- och omsorgsförvaltningen. Nu ingår jag i ett team som samarbetar nära med varandra. Det är fantastiskt!

Men hon känner att hon har nytta av dansen även i sitt arbete som kommunikatör.

– Jag tycker det är lättare att tänka utanför boxen, vara kreativ och komma med idéer – rent visuellt också – när vi jobbar processorienterat och i kampanjer, säger Christine. När vi ska hitta ett sätt att nå ut och nå fram, så kan jag bidra med fler dimensioner.

Dansen kom tillbaka

Under arbetet med stadsmässan H22 möttes de olika förvaltningarna i olika arrangemang. Det gav Christine en oväntad möjlighet att ta upp dansen i större omfattning än tidigare.

– Jag hade redan frilansat i Helsingborgs stad på olika sätt – bland annat som guide och skådespelare på Fredriksdals museer och trädgårdar och som koreograf på Helsingborgs Musikklasser, säger Christine. Men under ett H22-möte kom Katarina Kristiansson från kulturförvaltningen fram till mig och sa: ”Jag har hört att du håller på med dans?”. Och på den vägen är det.

Katarina Kristiansson är en av initiativtagarna till Dans för seniorer i Helsingborg som är en satsning inom kultur för hälsa. Satsningen är ett samarbete mellan Folkuniversitetet, kulturförvaltningen i Helsingborg och vård- och omsorgsförvaltningen och startades med kommunkoreografen och startades med kommunkoreografen Elin Hedin. Inom projektet ville de bredda och fördjupa arbetet i den fortsättning som planerades, bland annat genom att ta in fler personer. Intresset från seniorerna hade varit så starkt att det fanns ett tydligt behov av att fortsätta.

Hittills har Christine varit en av fyra koreografer som delar rollen som pedagog i två omgångar av Dans för seniorer. Ett tiotal deltagare träffar varje tisdag Christine eller hennes danskoreografkollegor Elin Hedin, Sara Ekman och Jilda Hallin för att dansa och låta kroppen uttrycka sig på olika sätt.

– Jag tycker att det är fascinerande hur kroppen samlar på sig erfarenheter. Ju längre vi lever, desto mer samlas i kroppen:  våra minnen, våra sensoriska upplevelser. Och allt det går att använda som ett slags bibliotek när vi ska uttrycka oss. Det gör att man som äldre ofta har en otrolig kapacitet att uttrycka något starkt, utan att ens tänka på det, säger Christine.

Återhämtning och inspiration viktiga

Att vara kreativ och ge mycket av sig själv gör att Christine behöver återhämta sig. Det gör hon oftast tillsammans med familjen och helst ute i naturen. Hon går ofta promenader, cyklar eller bara sitter vid vattnet. Och dans så klart.

– Vi har ett rum hemma som vi kallar för dansrummet. Där händer allt möjligt: barnen brottas, någon spelar mjuktennis, och ibland står jag där mitt i allt och koreograferar. Det är ett kreativt kaos, men det är vårt. Och när det är nystädat där inne, då är det mitt favoritrum i hela huset. Då stänger jag dörren, sätter på musik och bara dansar.

Inspiration är också en viktig del när hon fyller sina batterier.

– Jag inspireras av människor jag möter och deras erfarenheter, säger Christine. Men även naturen, kulturarv, poddar och intervjuer, byggnader med historia och konstnärer och koreografer. Till exempel älskar jag arkitekturen i Barcelona, och jag är väldigt förtjust i när contemporary dance möter stark dansteater, som till exempel Pina Bausch och Charlotte Engelkes.

I höst blir det mer dans

Nu under hösten pågår nästa omgång av Dans för seniorer. Christine kommer återigen att kombinera sitt kommunikatörsjobb med dans.

– Jag har förmånen att få jobba med kommunikation i ett fast team, där vi jobbar långsiktigt, säger Christine. Jag har också en chef som förstår att jag bär på två passioner i livet – och som har varit öppen för det. Det är ovanligt, och jag är väldigt tacksam för det.

– Och så är det det där med att sitta still. Jag klarar det inte i längden. Då måste jag upp och röra mig, stretcha vid mitt höj- och sänkbara skrivbord, dansa lite vid micovågsugnarna i köket eller till och med hjula i korridoren när ingen ser. Samtidigt, när jag har för mycket dans och kreativt arbete, då längtar jag efter något strukturerat – att få sitta ner, tänka, analysera, bidra på ett annat sätt. Jag behöver båda världarna.

– Det är det som är grejen för mig, jag mår bäst när jag får kombinera mina olika arenor i livet. Det går inte att välja det ena framför det andra, för det är just samspelet som är min styrka, säger Christine innan hon ställer sig upp och stretchar en stund.