Lars Hjörne, 96, med ett liv i journalistikens tjänst

Pålsjö parks vårdboende har numera en speciell hyresgäst, nämligen Lars Hjörne, en av Sveriges mest välkända publicister och en del av familjen bakom Göteborgs-Posten. Vid 96 års ålder har han upplevt mer än de flesta. Från ett handslag med Winston Churchill och intervjuer med världsledare, till att ha handlett vår nuvarande kung som dåvarande kronprins.

I kontrast till de stora världshändelserna som Lars Hjörne upplevt och bevakat lever han idag ett stillsammare liv på vårdboendet. Han flyttade hit i november 2024 efter att han drabbats av en synåkomma.

– Det var så att en synnerv brast och jag förlorade i stort sett synen. För att inte belasta min käresta hemma, så fick jag flytta hit. Jag längtar förstås hem, men det här är ett bra alternativ. Jag trivs bra och personalen är både kompetent och trevlig.

Trots att synen sviktar har han sin nyfikenhet i behåll. På avdelningen känner han personalen väl och frågar ofta hur deras familjer mår.

– Ja, jag är road av människor och nyfikenheten är nog en sådan där ärvd åkomma, skrattar Lars.

Nyhetsintresset är fortsatt stort och varje dag följer han händelseutvecklingen i världen. Skillnaden är att han numera lyssnar i stället för att läsa.

– Jag har blivit beroende av radio på gamla dagar. Förr läste jag ju tidningar hela tiden, men nu lyssnar jag i stället, säger Lars.

Familjen som byggde Göteborgs-Posten

Familjen Hjörne har sedan 1926 varit Västsveriges dominerande mediefamilj. Det året köpte Lars far, Harry Hjörne, Göteborgs-Posten (GP) och utvecklade den till en av landets största dagstidningar.

Att Lars själv skulle arbeta på tidningen var inte helt självklart. Som ung vägde han mellan två framtidsdrömmar, att bli journalist eller krögare.

– Jag berättade för Harry om min dröm att få bli krögare och räknade med att han skulle bryta ihop. Men han var slug och erbjöd sig då att bekosta den finaste och dyraste hotell- och restaurangutbildningen i Schweiz. Då blev det inte längre så intressant och jag bad om att få börja som volontär på Göteborgs-Posten och så gjorde jag det.

Lars påbörjade den journalistiska banan som 18-åring och arbetade sedan på flera avdelningar, i olika roller. När fadern gick bort 1969 tog Lars formellt över som chefredaktör och ledde tidningen fram till 1990. Därefter tog i sin tur Lars son Peter Hjörne över tidningen, som den tredje generationen i familjen.

Skakade hand med Churchill

Under de tidiga journaliståren vikarierade Lars som korrespondent i London. Ett av hans starkaste minnen är från Winston Churchills sista valturné.

– Jag var där tillsammans med tre andra unga journalister från utländsk press. En kväll tyckte Churchill att han skulle komma och hälsa och skaka hand med oss. Han tackade oss för vår bevakning.

Under turnén hörde de samma valtal flera gånger per dag.

– Vi kunde det utantill. Till och med när han skulle stamma. Det stod så i manuskriptet; ”stamma här”, berättar Lars.

Han minns än idag den exakta repliken.

– ”A, a, and Mr. Attlee is a modest man, and he has much to be modest about”, härmar Lars och skrattar. Då skärpte åhörarna sig, ett sådant där retoriskt knep.

Ett annat minne från England är bevakningen av rättegången mot mördaren John Christie, mer känd som ”stryparen på Rillington Place”, som murade in sina mordoffer i väggarna. Lars bevittnade dödsdomen.

– Engelska domare har ju vit peruk. Men vid det här tillfället lade domaren en svart duk på peruken och tog fram ett svärd som han vände mot Christie när han avkunnade dödsdomen. Det var dramatiskt.

När Lars gick i pension utnämndes han till engelsk generalkonsul, ett uppdrag han hade under sex års tid.

Svåger till PG Gyllenhammar och handledare åt kronprins Carl Gustaf

Under livet har Lars mött många kända personer. Han var under en period gift och fick två barn tillsammans med Anne Gyllenhammar, syster till industriledaren PG Gyllenhammar. Under en sommar som instruktör på ett seglarläger hade Lars, som han själv uttrycker det, ”Pelle som elev”.

Även Sveriges kung har varit i Lars Hjörnes lärdom.

– Jag blev uppringd av en general som sa: ”Jag tänkte skicka kronprinsen till dig”. Och så blev det.

Den unge kronprinsen fick prova på journalistik.

– Jag undervisade honom i intervjuteknik. Jag bad även vår kulturredaktör att ge lite kunskaper i kulturjournalistik, men då somnade kronprinsen. Däremot var han mycket road över att skicka telefoto från Polhemsplatsen ut till Backa, det var mer intressant.

Samtal med presidenter och världsledare

Under åren som journalist mötte Lars Hjörne också flera inflytelserika ledare och politiker. I Tel Aviv intervjuade han både Israels utrikesminister Abba Eban och försvarsministern Moshe Dayan.

Ett annat minnesvärt möte skedde i Helsingfors med Finlands president Urho Kekkonen.

– Han ville bjuda mig på kaffe och vi hade ett långt och öppet samtal. Men när vi var klara sa Kekkonen plötsligt: ”Du förstår väl att detta var ett samtal och inte en intervju.”

– Nej, sa jag. Det har jag inte förstått.

Tillbaka i Göteborg funderade Lars över hur artikeln ändå skulle kunna publiceras. Han valde då att formulera sig lite svepande.

– Jag skrev ungefär att ”det är ingen hemlighet att president Kekkonen tycker si och så i dessa frågor”.

Kort därefter kom ett telegram från utrikesdepartementet i Helsingfors.

– Där stod det att jag skulle passa mig, för presidenten var mycket upprörd, minns Lars.

Kopplingen till Skåne

Tillbaka till Helsingborg och livet på vårdboendet. Som Lars nämnde finns en längtan tillbaka till livet med hustrun Lena, men hon hälsar på honom varje dag. På frågan vad Lars är mest tacksam för i livet kommer svaret blixtsnabbt.

– Det är att jag träffade Lena. Hon betyder allt för mig.

Även Lena är med och bidrar till att Lars kan följa med i nyhetsflödet.

– Hon hjälper mig och läser Aftonbladet och Expressen på nätet, och så läser jag HD och GP, så jag tycker att jag hänger med bra.

Att det äkta paret hamnade i Helsingborg på äldre dagar föll sig faktiskt naturligt. Lars har skånska rötter genom sin farfar, som hade ett toffelmakeri i Hässleholm. Lenas föräldrar var från Kullabygden. När Lars och Lena fann en ledig tomt i Arild byggde de ett hus som de trivdes mycket bra i, men som med åren blev för stort.

– Vi flyttade då till en lägenhet i Helsingborg. Vi tycker om Helsingborg. Det påminner oss om hur Göteborg var förr, med närheten till vattnet och till människorna, säger Lars med värme i rösten.