“Livet är det man gör det till”

Inom våra verksamheter har vi många personligheter. En av våra hemvårdskunder är Leif Hagman i Påarp. En trygg herre som trivs med sitt liv. Trots 45 år med Europa som arbetsplats är Påarp det han kallar hemma. Här har han haft hus med en fantastisk trädgård, hans barn är uppväxta här och nu bor han i en lägenhet mitt i byn. Nu när kroppen gjort sitt får han insatser från hemvården tre gånger per dag för att klara vardagen. Möt Leif Hagman, pensionerad långtradarchaufför.

Leif Hagman, 82, kan se tillbaka på ett långt aktivt liv. Största delen har han bott i byn Påarp med fru och fyra barn men under 45 år arbetade han som långtradarchaufför med Europa som arbetsplats.

– Jag har varit i alla länder i Europa och även kört i Ryssland, säger Leif. Och hade jag fått leva mitt liv igen hade jag gått på det en gång till. Det var underbart, jag fick se mycket, träffa mycket folk.

Hemma i Påarp fanns den förstående hustrun Lorene och de fyra barnen. ”Lillan” som hustrun kallades jobbade som barmästare och tog hand om barn, hushåll och trädgård när Leif var ute på vägarna.

– Emellanåt var jag borta 14 dagar, tre veckor. Då fick hon sköta allting hemma, ibland förstår jag inte hur hon klarade det för hon hade det inte lätt. Men det gick, säger Leif.

Resor och trädgården stora intressen

När Leif var hemma mellan arbetspassen gick den mesta tiden till familjens två stora intressen; resor och trädgård.

– Jag kunde ta semester egentligen när jag ville under vår och höst eftersom jag alltid jobbade sommaren, säger Leif. Och då åkte vi alltid till utlandet. Vi har mest åkt till Spanien, Grekland, Italien, Kroatien, Kanarieöarna men 1996 åkte vi till Dominikanska republiken.

All inclusive-resan till Dominikanska republiken minns han särskilt. Det kristallklara vattnet, omgivningarna med stora blommande hibiskusträd, värmen och att de lyckades få se mängder med valar har gett minnen för livet.

– ”Lillan” var drygt 40 år då men kunde inte simma när vi kom dit. Men vi umgicks med några engelsmän och de gav sig sjutton på att hon skulle lära sig, säger Leif småskrattandes. Och det gjorde hon!

Trädgårdsintresset började när paret köpte hus 1982. Mycket tid har lagts på att plantera och fixa.

– Vi hade en av de finaste trädgårdarna i Påarp!, säger Leif med stolthet i rösten. Den liknande ingen annan. Vi hade både rosenbuskar, vindruvor och persikoträd. Men nu finns inget kvar, de som köpte huset har fördärvat och tagit bort det mesta av trädgården. När jag åker förbi brukar jag alltid gråta för det är så ledsamt att se.

Trivs i sin vardag

Leifs hustru gick bort hösten 2020, 75 år gammal, efter att redan 2000 fått den ovanliga diagnosen Helsingborgssjukan, en sjukdom som slår ut tarmsystemet och ger svåra magsmärtor. De sista fem åren tillbringade hon på Bergalidens vårdboende.

– Livet är komplicerat men det är som det är, säger Leif. När ”Lillan” gick bort flyttade jag till den här lägenheten och även om jag tillbringar mycket tid för mig själv trivs jag. Jag har bra grannar och området är lugnt. Jag är inte någon som gnäller utan livet blir det man gör det till.

Leif har tät kontakt med sina fyra barn, sex barnbarn och fem barnbarnsbarn. Någon av dem kommer varje vecka och hälsar på och sedan några år har Leif hemvårdsinsatser tre gånger om dagen. För efter ett långt yrkesliv är kroppen utsliten och gör ont. Leif har också Bechterews syndrom, en kronisk inflammation som sitter i ryggraden och som med åren blivit värre och värre. Sjukdomen gör att han inte kan lyfta eller vrida huvudet särskilt mycket.

– Jag har det ändå faktiskt väldigt bra måste jag säga. En av mina döttrar lagar all mat åt mig och lägger i frysen. Så hemvårdspersonalen tycker jag är bortskämd. Jag fick frågan häromdagen om det duger med Hasselbackspotatis, kött och sås till middag, säger Leif med ett skratt.

Hemvårdspersonalen gör vardagen lättare

– Personalen är underbara, säger Leif. De är helt fantastiska även om jag ser att de har mycket att göra och är stressade, framförallt på kvällarna. Jag hade gärna sett att det fanns tid till en stunds prat när de är här. Även om jag har fler besök än de flesta är det alltid roligt att prata.

Leif försöker hålla sig aktiv om dagarna och hittar på saker. Han har flera hjälpmedel som gör att han klarar det mesta själv, bland annat läkemedelsrobot, ståstol, höj- och sänkbar säng och trygghetslarm. Han går promenader med sin rollator eller tar en tur med permobilen.

– Permobilen är det bästa som hänt mig sen jag slutade köra bil för tre fyra år sedan, säger Leif. Jag har alltid sagt att jag ställer bilen den dag jag inte klarar av att köra längre. Och det gjorde jag! Bilen fick dottern. Med permobilen kan jag nu ta en spontantur till affären när jag blir sugen på nåt istället för att vänta på att någon ska handla åt mig.

Korsord och teven är vanliga tidsfördriv

Hemma vid köksbordet löser han mycket korsord. Teven är också tidsfördriv. TV-fotboll på lördagar med tillhörande whiskey var en stående höjdpunkt under många år. Men inte längre.

– När jag fick värkmedicinen sa läkaren att nu fick jag sluta med whiskeyn. Det tyckte jag var lite tråkigt, säger Leif. Likaså att inte längre kunna ta en kall öl i solen på uteplatsen.

När jag säger att han kan prova dagens alkoholfria ölalternativ skiner han upp.

– Finns det såna?! Utan alkohol? Det måste jag prova!, säger Leif med ett leende.