Tillbakablick på en hjälteinsats under pandemin

Den kallades för ”coronarundan”, arbetsrundan inom hemvården där smittspridningen av covid-19 först skenade iväg för att sedan identifieras och isoleras. Då klev personal på Hemvård Centrum 1 fram och tvekade inte en sekund för att ta sig an sitt viktiga uppdrag. Målet var att hindra smittspridningen och hålla de som insjuknat vid så god hälsa som möjligt. Och det lyckades. Så här ett drygt år senare blickar vi tillbaka på det mod och den beslutsamhet som krävdes.

Det var i mitten på maj 2020 som coronapandemin på allvar drabbade Hemvård Centrum 1. Pandemin hade pågått en tid och fram till denna tidpunkt hade man klarat sig med enstaka fall. Men nu slog smittan till. Det började med ett fall av covid-19, sedan kom ett till och ett till. Både kunder och personal drabbades.

– Vi satte igång ett intensivt smittspårningsarbete direkt och försökte få till tester, men när det var så tidigt in på pandemin var testerna svåra att få tag på. Många av de som bar smittan hade inga som helst symptom så vi fick göra allt för att försöka isolera smittan, säger My Rosell, enhetschef på Hemvård Centrum 1.

I samband med smittspårningen ritade man upp tidslinjer på vem som befunnit sig var och när. Då framkom ett tydligt mönster. Kopplingen bland de smittade fanns på ett och samma arbetskort och direkt när sambandet upptäcktes isolerades kunderna i rundan och all personal som jobbade i den. Den isolerade rundan fick namnet ”coronarundan”. Vem som helst skulle nog dra sig för att arbeta i en miljö med smitta, men istället för att backa tog hemvårdspersonalen ett steg fram.

– För mig blev det som att vara undersköterska på riktigt, nästan precis som när det är krig. Infektioner har alltid intresserat och jag tänkte inte på att det var tufft, jag tänkte bara att; vi tar det, berättar undersköterskan Kelly Frey.

Bemannade coronarundan

Kelly bemannade ”coronarundan” med undersköterskorna Angelica Möller Johansson, Lars Rommedal och Daniel Berlin. De utgjorde spjutspetsen och tillsammans med all annan personal inom hemvårdsområdet arbetade de målmedvetet och även med stor aktsamhet om varandra.

– Planeringsmässig fick vi se till att alla som behövde det hade utrymme i arbetet. Vi skapade luckor mellan passen så att de inte skulle känna stress och försökte vara ett stöd om någon kände oro, säger Soffia Gunnardottir, koordinator på hemvårdsområdet.

För att vara noga med isoleringen höll alla i personalen avstånd. De som arbetade med smittade patienter höll sig utanför personalutrymmena och istället för att komma in på morgonen, serverades de kaffe vid entrén. Personalen erbjöds att låna cyklar för att undvika kollektivtrafik och de som ändå var tvungna att ta bussen fick ta med sig munskydd till och från jobbet.

System för att hantera skyddsutrustning

När det gällde den viktiga skyddsutrustningen var hemvårdspersonalen noga med att använda utrustningen på ett klokt sätt. Det handlade om att inte drabbas av panik och på det viset slösa där den inte gjorde nytta. Däremot sparades det inte på tillgången till utrustning där den gjorde nytta.

– Vi var duktiga på att förbereda allt tillsammans och hade som ett system. All personal hjälptes åt att fylla vita plastpåsar innehållande den skyddsutrustning vi behövde. I påsen fanns även en oanvänd påse där vi stoppade ner använt material efter ett kundbesök. Den påsen stoppade vi i sin tur i en stor svart sopsäck utan för kundernas bostad, berättar Safaa Abdel, undersköterska.

På så sätt isolerades material som kunde vara kontaminerat för att inte föra smittan vidare till exempelvis renhållningsarbetare eller andra som behövde komma i närheten av en bostad där det fanns smitta.

– En positiv sak var att vi tydligt märkte att skyddsutrustningen verkligen hjälpte. Friska medarbetare blev inte sjuka vilket var ett bevis på att den fungerade. Det skapade en trygghet bland all personal när vi såg att smittan inte fördes vidare till andra kunder eller medarbetare, säger My Rosell, enhetschef.

Stolthet över arbetslaget

När vi nu blickar tillbaka ett drygt år efter den intensiva perioden är det många känslor och tankar som kommer upp.

– Mest av allt känner jag en stolthet över hela arbetslaget. Stolthet men också hur imponerad jag är över den proffsighet alla visade och hur vi tillsammans med rätt fokus löste saker, säger My Rosell, enhetschef på Hemvård Centrum 1.

Hon vill gärna hylla hela teamet med alla professioner från HSL-personal till administrativ personal och alla undersköterskor.

– Sjuksköterskorna tog ett stort ansvar för att handleda och göra bedömningar utifrån symptom. Vi stöttade alla varandra. De som var säkra i sin arbetsroll gick direkt fram och slöt upp kring de som kände sig osäkra, berättar My stolt.