Med Antons hjälp kan Tore gå igen

För ett och ett halvt år sedan säckade Tore Bryneholt ihop då han skulle kliva upp ur sängen. Han hade drabbats av den ovanliga sjukdomen Guillain-Barrés syndrom och all funktion under midjan hade slagits ut. Idag kan Tore gå igen, mycket tack vare fysioterapeuten Anton Petersen.

Tore har alltid varit aktiv och bland annat jobbat som polis och skadereglerare. Han har haft ordförandeposter i olika organisationer, och hållit sig i form med jogging, rodd och golf. Fram till 79 års ålder var han politiskt aktiv. Tillsammans med hustrun Inger, som han varit gift med i 66 år, brukade han ta långa promenader längs havet. Paret tyckte även om att resa utomlands några gånger per år.

Att lära sig att gå igen

Trots flera månaders sjukhusvistelse kom han hem och var helt sängliggande, förlamad från midjan och neråt. Med hjälp från fysioterapeuten Anton började Tore ta små steg. Det första steget var inget steg utan bara att resa sig upp i sängen.

– Gradvis har vi ökat svårighetsgraden. En milstolpe var när han kunde ställa sig upp med stöd av balkongräcket på balkongen och titta ut över Öresund, säger Anton.

Att kunna kliva in i bilen själv betydde också mycket för Tore.

– Jag och Inger kunde då åka på turer som vi tycker så mycket om.

En del av utmaningen för Tore är att övervinna rädslan för att ramla, som finns där hela tiden. Det krävs mod att stiga in i bilen när inte Anton står vid sidan.

Anton tycker att Tores självdisciplin och motivation har spelat stor roll i rehabiliteringen.

– Tore är verkligen en tävlingsmänniska. Han är driven och tillsammans sätter vi upp tydliga delmål som att kunna handla mat i snabbköpet. Han tar ”examen” i sina små framsteg, säger Anton.

Tore beskriver Anton som en kompis, men samtidigt någon man har respekt för.

– Det är inte alltid jag är på gott humör när han ringer på dörren. Men han uppmuntrar mig att spänna bågen lite till, och det bär framåt. Han ger både ris och ros. Man behöver vara människoorienterad för det här yrket, säger Tore.

– Anton har alltid nya mål och metoder för ökad rörlighet och i programmet ingår även uppresningar, som i sig är krävande, men härliga att klara av, säger Tore.

Träning i hemmet

Tore använder gärna det som finns i hemmet som träningsredskap. Det rustika skrivbordet i vardagsrummet hemma hos Tore och Inger används ibland som stöd vid uppresningar. Övningen ingår i ett block av övningar som Anton lanserat och som tillhör den dagliga rutinen. När Anton är borta tar Inger hans plats och pushar på.

– Hemmet har blivit en gympasal, där Inger är kontrollanten och pådrivaren, säger Tore med ett leende.

Källaren i huset där Tore bor erbjuder stora ytor att gångträna på. Där, bland kala betongväggar och i lysrörens sken, kom det största genombrottet under ett av hans träningspass.

– Allt vad jag uppnår av rekord är kortvarigt och ska passeras genom idogt arbete och med aktivt stöd av Anton, som aldrig släpper taget. Och detta blev ett kortvarigt rekord som snart passerades. Det första steget var en meter, nu är det 50 meter som är rekordet, säger den optimistiska tävlingsmänniskan Tore med ett skratt.

Även för Anton Petersen betyder framstegen mycket.

– Jag är sportintresserad och jag kommer på mig själv med att gå och tänka på hur det ska gå för mina patienter i olika moment och hur de utvecklas, precis som man gör med idrottare. Det är väldigt roligt att kunna påverka små detaljer som blir betydelsefulla i människors vardagsliv, säger han.